Sist jag skrev var mitt i natten och jag hade värkar. Jag smög ner och åt lite fil och flingor mitt i natten och tog Alvedon. Värkarna fortsatte och runt 04 ringde jag till min syster och förvarnade om läget, hon satte sig i bilen på en gång och var här runt 04:30. Men när hon kom så började värkarna glesas ut...jag fick jättedåligt samvete att jag ringt in henne i onödan mitt i natten. Vi låg i soffan och tittade på TV och värkarna fortsatte men inte lika ofta. Runt 06-07 någonting upptäckte sambon att jag var borta och kom ner, då hade värkarna börjat tagit lite fart igen. Runt 09 tog syrran med vår dotter till förskolan och sambon tappade upp ett  bad till mig. Det kändes skönt att ligga i badet men värkarna blev intensivare och intensivare och jag kände att jag måste nog gå upp ur badet nu om jag ska ta mig in till sjukhuset. Värkarna var värre och kom oftare när jag stod upp så jag kröp runt på övervåningen...fick på mig kläder och tog mig ner för trappen. Vi packade ihop det sista och kom in till förlossningen runt 10:00.

10:00 Undersökningen visade att jag var öppen 7-8 cm redan! Fick omedelbart börja med lustgasen och ganska snabbt bad jag om en ryggbedövning då jag vet att det kan bli väntetid och jag började få rejält ont.

10:30 - 11:30 Hög dos lustgas och kraftiga värkar resulterade i en enda dimma. Jag blev helsnurrig och kände mig superfull...jag grät, skrattade, var elak och snäll om vartannat. Otäckaste jag upplevt någon gång, trodde att jag var på väg att dö. Allt gick i slowmotion...hörde deras röster...allt kom med fördröjning....usch ingen positiv upplevelse av lustgasen denna gång.

11:35 kom äntligen narkosläkaren och jag fick min EDA. Efter det var det som att komma till himmelriket. Jag kände inte av mina värkar ett dugg och jag låg och drack glassdrinkar =)

13:00 Börjar få ont igen och tar lite lustgas, fungerar bättre nu vad jag minns. Behövde väl inte ta lika mycket lustgas antar jag, när jag hade ryggbedövningen.

13:50 Vattnet går.

14:45 Krystvärkarna börjar

14:55 Barnmorskan har svårt att avgöra om bäbisen mår bra eller ej och tillkallar en doktor. Hjärtljuden går ner till 50 slag/min under värkarna. Nu får jag ta i allt vad jag kan, nu är det bråttom.

15:12 Huvudet står halvvägs ute och jag tror att jag ska dö av smärtan. Inväntar nästa värk men den kommer inte, får en värkstimulerande injektion och...

15:14 Kommer världens finaste pojkbäbis till världen med navelsträngen runt halsen och ett varv runt kroppen samt med handen på axeln. Han är väldigt blå men skriker omedelbart och får fin färg tillbaka efter en stund. Lyckan är obeskrivlig!!!

53 cm lång och 3760 g tung. Blont hår, dock inte lika mycket hår som storesyrran hade, hon såg ut som ett litet troll.

Vi sov kvar en natt på patienthotellet och åkte sedan hem. Vi mår fint! Nu är det fullt fokus på att få ordning på amningen. Lyckan är obeskrivlig!!