Om

Vi är ett par på 29 respektive 32 år som försökt bli gravida sedan 2009. Vi har tre misslyckade ivf-försök i bagaget. Efter tre misslyckade ivf försök upptäckte jag själv att jag hade hypotyreos genom att läsa på om infertilitet samt kämpa för att få ta sköldkörtelprover, få medicin, hitta en läkare som var insatt i sköldkörtelproblem och fertilitet. Tänk om vi vetat detta från början. Nu äter jag levaxin och vi hoppas att detta har varit felet hela tiden och att vi nu kan lyckas med hjälp av nya IVF-försök. Följ vår resa mot förhoppningsvis ett plus här!

Kategorier

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från oktober 2010

Tillbaka till bloggens startsida

"Bara" 4v. kvar med suprecur.....om allt flyter på

Spraydag 5 i dag....om 4 veckor får jag börja injektionerna med Gonal-F om blodprovet visar att jag är nedreglerad. Hoppas att den här tiden kommer gå fort nu....

Hittills inga biverkningar som jag märkt av, igår svepte en våg av sorg, ilska & besvikelse över mig....men tror inte det beror på medicinen utan mer hela den här processen och säkerligen min vanliga pms som visade sig som den brukar göra veckan innan mens.

I dag är det söndag, blir en slappardag...åka och fika en sväng, inga andra planer. Nästa vecka är det jobb som står på schemat.

Taggat med: 

,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Härligt med fredag!!

3-e spraydagen och det känns bra fortfarande...peppar peppar ta i trä..

Enda jag kan klaga på är att nässprayen har en tendens att glida ned i munnen och jag kan lova att det inte smakar hallon ;)

Men men ska inte klaga...tror att de riktigt jobbigt biverkningarna snart kommer visa sig...men är glad så länge de håller sig borta!

Nu ska vi äta en god middag med vänner...och dricka ett glas vin...man får passa på nu....förhoppningsvis måste jag inom en snar framtid hålla mig nykter =)...fast det har jag i och för sig trott senaste 14 månaderna också så man vet aldrig....men hoppas får man!

Ha en fin kväll och en fin helg!!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Andra dagen med Suprecur - vår IVF-behandling.

Halloj!

I dag är andra dagen jag sprayar med suprecur för att få ned östrogenhalterna i kroppen, med andra ord - gå in i klimakteriet. Hittills känner jag inte någonting men antar att biverkningarna blir kraftigare och kraftigare ju längre man sprayar och ju lägre östrogennivån blir så man får vara glad så länge man inte märker av några biverkningar =)

Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Starten på min blogg och berättelsen om oss och vår resa mot ett barn!

Halloj där ute...om det nu är någon som läser detta??

Har aldrig tidigare haft en tanke på att starta en blogg, antagligen för att jag inte tycker att jag haft något speciellt att skriva om...

Men nu känner jag att jag har det....tyvärr får jag säga...för denna blogg kommer att handla om vår barnlöshet och vår kamp för att bli gravida och få vårt efterlängtade barn. Denna blogg vänder sig till alla som är intresserade men är ju främst(läs:mest intressant) för de som befinner sig i samma situation som oss. Denna blogg är även ett sätt för mig att bearbeta sorgen vi går i genom.....skönt att skriva av sig.

Tänkte först kort berätta om oss och vår resa som förhoppningsvis ska resultera i en bäbis en vacker dag!!! Detta första inlägg kommer bli väldigt långt eftersom jag vill berätta hur vi upplevt detta....

Vi är ett par på respektive 28 år(jag) och 31 år. Vi är förlovade och har varit tillsammans drygt tre år. Vi bor i en mindre stad i Dalarna. Sommaren 2009 bestämde vi oss för att försöka skaffa barn och lyckan var total bara över att vi skulle börja försöka. så...

September-09: Detta var första månden vi skulle försöka, jag läste på internet och kollade ägglossningskalendrar mm för att se när jag kunde ha ägglossning. Vi försökte pricka ägglossningen och gick sedan och hoppades att vi skulle lyckas på första försöket. Jag kommer ihåg att jag började planera och räkna när vi kunde tänkas få göra vårt första ultraljud osv. Jag började köpa mammakläder och lite barnkläder....känns väldigt naivt när jag läser det i efterhand...men hade längtat så länge efter att få bli gravid så nu när vi äntligen skulle försöka kunde jag inte stå emot att köpa dem.

Oktober - 09: I oktober gick mensen över några dagar och jag började tro att vi faktiskt lyckades på första försöket men sedan kom mensen. Vi tog nya tag och tänkte att lyckas på första försöket är det ju inte många som gör. Vi provade igen i oktober och höll som vanligt tummarna.

November-09: Mensen kom som en klocka. Vi tänkte då, vi provar igen, 3-e gången gillt. Nu ska det väl gå vägen. Vi köpte ägglossningstester och började med dem för att öka chansen att pricka rätt.

December-09: Mensen kommer så klart som vanligt, nu börjar vi tycka att det känns jobbigt...man börjar fundera på om något är fel. Men vi har ju trots allt bara försökt 4 månader så ingen lång tid egentligen även om det känns länge. Så vi kör vidare.

Januari-10: VI kämpar på som vanligt. Känns som hela vårt liv kretsar runt ägglossning och mens. Livet går liksom i 2 veckors cykler...först väntan på ägglossning...sedan väntan på att se om mensen uteblir eller ej. Denna gång går min mens över 6 dagar och jag tror självfallet att nu så.....men icke. Dessa gånger när mensen har gått över och så har jag verkligen fått symtom av att vara gravid....man inbillar sig.....tycker att brösten spänner, att man mår lite illa osv osv. Men det är hjärnan som spelar en ett spratt. Sedan när mensen kommer...då tror man att man är en av de få procent som är gravid trots mens och tar ett grav.test för säkerhets skull....men icke.

Februari: Vi försöker som vanligt men börjar fundera på om något inte står rätt till. Även om vi fortfarande inte försökt så länge. Jag börjar utforska internet och läser allt jag kommer över om infertilitet. Läser på en sida om att pungbråck hos mannen kan orsaka infertilitet och detta har min sambo haft som liten. Vi funderar så klart om detta är orskaen till att vi ännu inte blivit gravida. Vi ringer till kvinnokliniken och får en tid i mars till dem för undersökning. Egentligen ska man ju ha försökt 1 år innan man söker hjälp men om det finns sjukdomar eller andra faktorer som kan påverka kan man söka lite tidigare.

Mars: Vi får nu komma till kvinnokliniken för samtal med kurator, undersökning med vaginalt ultraljud, blodprov och min sambo får lämna spermaprov. Sambons spermaprov ser dock bra ut, men på vaginala ultraljudet ser läkaren inga tecken till att jag skulle ha någon ägglossning trots att det är den tiden i menscykeln. Så läkaren skriver ut ett ägglossningsstiumerande läkemedel som jag ska börja med vid nästa mens.

April: Nu ska jag börja äta medicinen som vi hoppas mycket på. Tydligen lyckas 90% på tre försök med denna medicin. Två veckor efter jag börjat äta medicinen får vi komma på vaginalt ultraljud för att se om några äggblåsor bildats eller om vi måste justera dosen. På ultraljudet ser man två stora fina äggblåsor så då var det bara hem och försöka som vanligt. Denna gång trodde vi verkligen att det skulle bli när vi till och med hade två äggblåsor, en i varje äggstock. Men mensen kom som vanligt.

Fortsättning i nästa blogginlägg då jag max får skriva 5000 tecken.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

forts. på vår historia

Maj: Försök nr 2 med ägglossningsstimulerande medicinen. Denna gång får jag biverkningar i form av svettningar och sömnproblem. Mensen kommer som vanligt.

Juni-10: Försök nr 3 med medicinen. Nu MÅSTE det väl ändå lyckas, ska vi ha sådan otur att vi är de där 10%-en som inte lyckas. Jo då så illa var det. Kontakt med kvinnokliniken som säger att de rekommenderar att man provar åtminstone 4 månader så bara att köra igen.

Juli-10: Försök nr 4 gick inge bättre än de förra försöken. Läkaren från kvinnokliniken ringer upp och hör hur det går, berättar gråtande att vi inte lyckats. Hon tycker det är dags att vi får prova IVF, skriver en remiss men säger att det är väntetid för att få komma dit. Säger också att vi kan prova en sista gång med medicinen, då har vi verklilgen gett den medicinen en chans. Här börjar vår relation påverkas av denna berg och dal bana av känslor...så mycket besvikelser gång på gång...vi tar ut vår sorg på varandra. Min självkänsla är inte på topp, känner mig så otroligt oduglig som kvinna som inte kan bli gravid, börjar tänka tankar att han kommer lämlna mig för en mer fertil kvinna. Vi pratar med varandra och konstaterar att vi älskar varandra oerhört, han säger att han inte vill ha någon annan och att vi ska fortsätta kämpa tillsammans och vara snäll på varandra.

Augusti: Denna månad väljer vi att hoppa över medicinen, jag behöver vila från biverkningarna känner jag och mina äggstocker behöver vila för att inte utveckla cystor. Men vi försöker ändå få till en graviditet. VI får besked från IVF att vi får komma till dem i slutet på oktober-10.

September-10: Nu kör vi femte och sista försöket med pergotime, lyckas inte.

Oktober-10: Denna månad försöker vi också, fast utan medicin. Vi besöker IVF i slutet på denna månad och undersöks och blir beviljade IVF. Vi får dessutom köra igång genast vilket känns jätteskönt att det äntligen händer något. Så detta är vår historia och nu framöver kommer inläggen bli kortare och ni får följa oss och vår resa =)

0 kommentarer | Skriv en kommentar